Väldigt lugnt

Man blir trött av värmen. Hade vi inte moppen, skulle jag nog bara ligga i sängen under takfläkten och någon enstaka gång stappla nerför trappan till swimmingpoolen i trädgården, där det går att ligga i ganska länge. Men vi gör små utflykter varje dag, tittar på elefanter och hittar den ena härligare beachen än den andra. Det är hur enkelt som helst att hitta stränder där vi nästan är ensamma. Men varken Staffan eller jag är särskilt mycket för att sola. Vi brukar ganska snabbt ta oss upp på moppen igen och fara iväg nånstans där man kan sitta och sörpla en färskpressad juice i skuggan. Det finns väldigt mycket goda  juicer att dricka, många av dem är tillblandade i ett visst hälsosyfte, jag brukar köra med  "general health", Staffan tar en antiinflammatorisk variant. Dom är väldigt goda. På kvällarna sitter vi och äter på någon av de otaliga restaurangerna på klipporna ovanför Varkala beach. Det finns väldigt mycket färsk fisk. Igår åt jag Baracuda, det var gott. Men oftast äter vi indiskt, jag har fastnat för deras färskost, Paneer, tillagad på olika sätt, Staffan växlar mellan Chicken Tikka Masala och Chicken Korma. Till maten dricker vi öl, Kingfisher. Av någon märklig anledning får man inte ha flaskorna på bordet, utan antingen får man ölen serverad i sejdlar eller får man gömma flaskan under bordet. Det är likadant med vin, ett äldre, äldre än oss!, par från Malmö som är förtjusta i vin, beställde in en av dessa dyra flaskor (som i Sverige ungefär, hiskeliga summor här!), den var inlindad i tidningspapper och dom var tvungna att ha den under bordet. Paraplydrinkar får man däremot dricka hur öppet som helst. Vi har druckit några stycken men det är inget vi riktigt fastnat för. Nu kommer jag på andra saker vi gjort. Vi var på en citarkonsert med en, tydligen känd citarspelare, från Varanasi, Rabindrah Narayan Coswami, en sen kväll. Vi var där tillsammans med ett svenskt par, Niklas och Kerstin, som driver den svenska skolan här i Varkala där vi var och hälsade på för några dagar sedan. Konserten var uppe i trädgården till en restaurang högt på en av klipprna. Man hade byggt upp en låg scen där Rabindrah och en tablaspelare satt. Scenen var omgärdad av ljuslyktor. Ovanför lyste fullmånen. Man fick sitta i sköna fotöljer eller lägga sej på någon av mattorna som låg utlagda på marken. Det fanns kuddar också om man ville ha nåt under huvudet. Låtarna var väldigt, väldigt långa. Artisterna  flörtade på intet sätt med publiken och sådant som mellansack mellan låtarna, existerade inte. Musiken växlade mellan att kännas lite oengagerad till att förmedla en oerhört stark närvaro då man liksom drogs in i musiken. Så böljade det på under några timmar alltmedan månen vandrade sin tysta ban och våg på våg sköljde in mot stranden inunder oss.