Uppe bland molnen

Nu har vi sovit en natt i kylan här uppe bland bergen. Vi har haft underställen på oss och fått varma täcken, så vi har inte frusit alls. Nu på dagen när solen värmer, är det inte alls för kallt, bara friskt och skönt. Vi lämnade Dindigul igår efter att ha besökt "The home for old people". Stället kändes lite som gamla tiders svenska ålderdomshem, i varje fall det ålderdomshem jag tänker på där pappas gamla faster Sasse levde sina sista år. Liksom Sasses ålderdomshem i Blekinge, låg även detta i Dindigul på landet, och de gamla kunde hjälpa till med olika sysslor i hushållet eller i trädgården. Här växte det bananer, apelsiner, papaya och allehanda grönsaker. Katolska nunnor driver hemmet men man har en del stöd från "Little-flowe" - det sociala stödprogram som utgår från Ama Samy och meditationscentret Bodhi Zendo. Det är ung. 40 gamla som bor på hemmet, personer som förmodligen annars skulle hamnat på gatan.                                                                                                             Det var kanske 25 personer som samlats för att lyssna på oss, mest kvinnor och några män.  De som var sämre låg kvar i sina sängar på rummen och dom träffade vi inte. Sovsalarna var ganska stora, minst 10 sängar i varje rum. Det luktade inte så gott i sovrummen men annars var området rent och fräscht. Vi sjöng sånger från olika delar av världen, bl.a " Limu, Limu, Lima",  "Hatirla" från Turkiet och den romska nationalsången "Gelem". Och så förstås vaggsången på Tamil "Sajdadadedandade". Det kändes som om de uppskattade sångerna, i några sånger sjöng de med. Efteråt var dom väldigt tacksamma, dom hade tyckt det var så jättefint och roligt, inte minst dansen! Va?  Vi fick t.o.m framföra ett extranummer som de filmade för dansens skull. Nu är det väl risk för att vi börjar tänka på hur vi  rör oss när vi spelar, och då kanske det låser sej alldeles, men det får väl ge sej.

Sen började vår färd upp till byn där vi är nu, byn Perumal Malai i bergen kring Kodaikanal. Här är så gudomligt vackert. Vi är ung. 2000 m.ö.h. och det är en prunkande växtilghet överallt. Luften är frisk och klar, det är så tyst så man hör varje ljud, vattenfallet nedanför oss, fågelsång, en bil på vägen. Skolan består av stora, ljusa, öppna lokaler, allt är rent och vackert. Shitra, som är elev till Ama Samy och arbetar på skolan med administration, tar hand om oss. Snart ska vi gå upp till Bodhi Zendo och lyssna på Ama Samys "talk". Annars talas det inte så mycket där uppe just nu, det pågår en minisesshin där under några dagar med ung. 40 deltagare från västerlandet, och då ska man helst inte prata alls.