Slutet på Goa livet

27/12 Slutet på Goa livet

Sitter på vår uteplats i skuggan. Det är några timmar kvar innan det är dags att ta sej till flygplatsen och planet till Chennai. Allt är packat och klart. Jag var på yoga halv nio i morse, har varit där fyra mornar. Yogaläraren är både mycket seriös och behagligt prestigelös i sin framtoning. –To much perfection creates stress, säger han. Jag går längs med stranden för att komma till yogastället, en promenad på knappt en halvtimme. Det är så gudomligt vackert sådär på mornarna när solen inte hunnit så högt och det fortfarande är lite disigt och dyningarna rullar in våg på våg. Idag var det bara jag och en engelsman på lektionen. Han hade sprungit 12 km innan och såg ut som ett massivt muskelberg men han var ganska smidig ändå, hade tränat det mesta lät det som, bl.a. nåt som hette chi-yoga. Efter yogapassat vandrar jag tillbaka längs med stranden och det har blivit betydligt varmare då, och mera folk. Men fortfarande är stämningen underbart skön och loj. Nu i morse hade barnen hunnit bänka sej på sina solbritsar när jag kom fram. Johanna hade varit på en lång promenad på stranden innan. Det har varit så jättemysigt med barnen, det känns att dom är vuxna nu och det blir som en annan känsla av frihet i relationen. Staffan har varit sjuk några dagar men idag mår han bättre. Han åkte på en rejäl förkylning och hade nog feber en dag. Ramed, mannen i familjen vi bor hos, tyckte att Staffan skulle gå till doktorn och få ”an injection”, men vi tror nog att han blir frisk utan någon inblandning av läkarvetenskapen. Det är tre bröder, som äger fastigheten där vi bor. Vi har gemensam trädgård med en av familjerna och är liksom delaktiga i deras vardagssysslor. Ramed är arbetslös sen 10 år, arbetade tidigare på båtar i arabvärlden. Hans hustru Salvation, har inte heller något arbete. Hur dom klarar sej ekonomiskt, förstår jag inte, det lilla som dom får in på uthyrningarna, kan inte räcka särskilt långt. För våra två lägenheter betalar vi sammanlagt 1.500 rupies/natt, d.v.s.150 kr ungefär. Det säger naturligtvis inte så mycket om man inte har andra priser att jämföra med, men det är inte mycket pengar ens i Indien. Men familjen verkar leva ett enkelt och sparsamt liv. På förmiddagarna lagar Salvation mat och stökar lite i trädgården med blommorna eller något annat. Matlagningen tar tid, hon brukar sitta utanför huset och rensa linser eller små fiskar som hon sen tillreder med massa grönsaker och kryddor. Ramed ägnar sej ganska mycket åt att vattna eller tvätta kläder. Ibland kommer någon kompis till honom och då dricker dom indisk whisky med vatten. Den större lägenheten som vi hyrde för fem år sedan ligger i en annan ände av huset och hyrs ut av Angelina och hennes son Angelo. Angelina och Salvation är svägerskor, vem som är Angelinas man har vi inte riktigt fått klart för oss. När jag kommit tillbaka från yogan på mornarna  brukar jag inte ha särskilt stort behov av att göra något mer på dagarna, det är så väldigt skönt att bara sitta och begrunda, eller vad det nu är jag gör.

Men alldeles strax är det dags, taxibilen kommer när som helst och då bär det av till något helt annat.