Ner till Madurai

Ligger nu på en härligt mjuk dubbelsäng i ett stort och fint och fräscht rum på hotellet "The Madurai Recidency". Snart ska gå upp till restaurangen på taket och fira med varsin "Kingfisher". Vi åkte från Perumal Malai tidigt i morse. Vägen är vansinnigt slingrig och krokig och livsfarlig. Jag mådde illa och fick sitta i framsätet. Vi var sju stycken som åkte ner från bergen. Chitra och Christa, en äldre tysk dam som också är elev till Ama Samy skulle vidare ner till Kerala på en kurs i "Non-violent-communication". De andra hade andra ärenden. Men innan vi skildes besökte vi ålderdomshemmet här i Madurai, som också får stöd av "Little flower". Det var om möjligt, ännu roligare att spela här än i Dindigul. Det var så glad, vänlig och välkomnande stämning. Innan vi började tänkte jag, -nu ska jag låssas att faster Ingrid är här- för det brukar vara en sån hjälp att titta på henne när vi spelar för damerna i Bagarmossen. Men här i Madurai var det inga som helst problem att få kontakt med publiken. En av damerna kom upp och dansade tillsammans med mej och gemensamt sjöng vi refrängen till Leonard Cohen´s "Halleluja". Efteråt kom en annan dam fram och sjöng några engelska sånger, bl.a. ramsan "Jack and Jill went up the hill",som hon kanske lärt sej som barn i skolan. Sen vinkade vi farväl till de underbara gamla damerna (nej, inga herrar syntes till) och vi fick lova att komma tillbaka.

Och nu alltså, öl på taket med ett myllrande, brusande Madurai inunder oss.