Med tåg genom Backwaters

  Det är kanske inte så här det är tänkt att man ska uppleva Keralas omtalade Backwaters och det var inte alls det vi hade som syfte med denna vår sista tågresa för den här gången. Icke desto mindre är det det vi är med om just nu. Vi är på väg mot Ernakulam/Kochi för en sista hotellnatt innan flyget mot  Delhi lyfter i morgon förmiddag. Utanför tågfönstret börjar det skymma men man ser fortfarande allt där utanför. Att Kerala är en tätbefolkad stat förstår man. Det är hus och människor överallt. Hus som ligger inbäddade i djungelgrönska, hus som ibland bara är som en del av djungrgeln, byggda av djungel. Vatten mest över allt. Kanaler, större vattendrag, vattenfyllda risfält och så dessa färger … Man blir nästan trött i ögonen av färgprakten. Vi brukar tänka om Sverige att det i sommartid ärt så grönt, färgsprakande och frodigt. Sverige, om än i midsommarskrud, ter sig i jämförelse som en gammal svartvit film jämfört med den sprakande naturfilm i färg vi upplever här. Det är inte bara växtligheten som exponerar alla universums färger, husen är färg-lagda i färger vi sansade Svenskar möjligen skulle uppleva som lite vulgära men här känns det bara djärvt och självklart.

Mitt i myllret av människor, hus, färger, djungelväxter ser man ibland en välklädd man med portfölj under armen eller en kvinna i färgglad sari eller en äldre herre, eller en liten pojk komma cyklandes så lugnt och självklart, några unga flickorna på väg från skolan. Kanske är de på väg hem efter skolan eller jobbet. Kanske ska de hem och äta middag och sen kanske det blir en lugn kväll framför TV:n. Vi kommer så nära att vi faktiskt ser in i människors hus och ofta skymtar man en flimrande TV. Tänk att de som lever här i detta sagolandskap faktiskt är ungefär som oss.