Framme i Guds eget lilla land

Under kokospalmernas skugga

Vi har nu nästan nått vägs ände och vilar upp oss i ”Guds eget land”, Kerala. Det är ganska hett här. Vi träffade ett Svensk-Indiskt par på tåget upp från Kenyakumari. De varnade oss för att det skulle vara riktigt klibbigt varmt när vi steg av tåget. Jo, men visst kändes det betydligt klibbigare här än nere vid sydspetsen där det hela tiden blåste svalkande havsvindar. Hotellet var bokat sedan tidigare och vi tog en riksha direkt dit. Det var flottare än vad vi kunnat ana. Vi hade ändå bara betalat ca 150 kr/dygnet. Där fanns t.o.m. en liten pool som sköttes med exemplarisk Indisk noggrannhet. Rummet var till belåtenhet.Lagom stort, rent och ett helt OK badrum.  Lite oroliga var vi, med tanke på den klibbiga hettan,  kanske över det faktum att det inte fanns någon AC där men en rejäl takfläkt fanns och det har räckt till de gånger vi varit i Goa i alla fall.

Förstås sökte vi snabbt upp stranden. Med undantag av ett kort dopp där tre hav möts vid sydspetsen har vi faktiskt inte badat i havet sen den 27 Dec, dan vi lämnade Goa. Det tog oss ca 5 minuter att komma ned till den s.k. ”North cliff”. Sen kanske ytterligare kanske 5 minuter att hitta en trappa som ledde ner till själva stranden. Det är så det ser ut här i Varkala. Stranden ligger skyddad av nästan 50 m höga klippor och enda vägen ned är någon av trapporna. Det var emellertid värt mödan när vi väl kommit ned. Lagom svalkande vatten som svepte in i lagom stora doser, inte de där rent livsfarliga dyningarna som på stränderna kring Pondicherry. Men det var hett även om det just när vi kom fram var en aning mulet.

Vi satte oss sen på ett av de många ställena uppe på ”klippan”. Där satt vi länge och bara åt våra goda Naan garlic/cheese och drack den färskpressade juicen och det goda bryggkaffet. Till skillnad från där vi var i Goa så var här nästan bara västerlänningar på ställena.

Faktum är att vi nog inte sett så många västerlänningar samlade sen vi lämnade Sverige. Tanken är att vi ska hålla oss kvar i Varkala åtminstone en vecka och därefter kommer vi att resa runt lite i Kerala men möjligen är vi så mätta på intryck att vi bara gör en kort avstickare upp till Kochi och backwaters och sen återvänder för ytterligare några dagar i kokospalmernas skugga. Den 29 Jan. går vårt plan  från Kochi upp till Dehli. Just nu känns det lite för tidigt. Nu börjar vi komma in i lunken här, våra magar börjar vänja sig vid bakteriefloran och våra ömtåliga nordiska skinn har fått ett skyddande lager brunt. Det sistnämnda utan att vi egentligen någon gång med undantag för någon timme i Goa suttit i solen. Här i Varkala blir det nog lite mer av den varan. Vi kommer nog att bada mest hela tiden.

Och så förstås moppe ... Det har jag längtat efter ända sen vi lämnade in vår scooter i Goa. Det är nå't helt annat att kunna ta sig långa sträckor på egen hand utan att behöva ta taxi. Det är nå't oerhört befriande med att svepa fram över landskapet med fartvinden i ansiktet och läsa sig fram på skyltar till nya platser hela tiden. Är det här något så när som Goa så kommer vi att kunna stanna till lite här och var för svalkande havsbad också. Easy living!