Firat "Pongal" m.m

Vi åkte från Madurai igår morse med buss till Kanyakumari. Det tog bara fyra timmar. Bra buss, sköna säten, AC, filtar, inte särskilt mycket passagerare. Sista biten vanlig bil med sur chaufför. Han sa ingenting, kanske kunde han inte engelska och var en blyg person. Men hela han utstrålade ovilja på ett inte särskilt trevligt sätt. Vi försökte få honom att köra till hotellet som ligger någon mil innan Kanyakumari och alltså skulle bli en kortare resa. Men si, det gick inte utan han körde in oss i värsta gyttret i staden och sen ville han ha extra betalt. Men det fick han inte. Vi tog sen en motorrikscha tillbaka samma väg och svängde från stora vägen rätt ut på landsbygden. Alldeles vid "Ghatsbergen", som löper ända upp till Goa härifrån, ligger vårt "Indian Resort". Vi är dom enda gästerna, förutom sonen till ägaren som har med sej några kompisar från universitetet i Chennai över lovet. Många har ledigt denna vecka i Tamil Nadu, bl.a. firar man "Pongal", en skördefest där man tillber solguden och äter söt gröt som är tillredd på ett speciallt sätt. Vi hade blivit tillsagada att vara uppe redan vid 6 i morse så vi skulle hinna delta i firandet tillsammans med personalen. Vi hade ställt väckarklockorna och gick ner genom trädgården i mörkret. Inte ett livstecken nånstans. Men när vi dök upp, började det plötsligt röra sej bland skuggorna och vi fick sätta oss vid ett av restaurangens bord. Det är en "öppen" restaurang ute i trädgården. På golvet bredvid oss låg den yngste av servitörerna och sov på en matta, men han väcktes ganska bryskt av en äldre kollega. Det är två servitörer som har hand om oss och en äldre man som eskorterar oss till vårt hus med ficklampa på kvällen. Inne i köket jobbar en kock. Det finns också två kvinnor, som sopar och gör fint i trädgården. Nu var alla sysselsatta med att koka te till oss och förbereda Pongalfirandet. Det tog evinnerlig tid. Under tiden matades en flock skygga pågåglar med ris ur en skål och man ställde fram korgstolar till oss så vi skulle kunna sitta och titta i godan ro. Vid halv 8-tiden var allt klart och en gryta med söt risgröt puttrade över en öppen eld omgärdad av bambu och vackra blommor och blad. En av kvinnorna stod och bad innerligt invid den kokande grytan. Vi fick äran att röra om, en stund var jag lite förvirrad och visste inte om jag skulle äta direkt ur grytan eller vad som var meningen, men jag hann stoppa mej själv och gröten serverades istället ur små rostfria skålar. Sen gick vi tillbaka till vårt stora fina rum och sov en stund till, innan vi klättrade upp på det höga brunnslocket högst upp i trädgården där det är en vidunderlig utsikt, och gjorde morgongymnastiken. Och sen var det frukost.